Jag är så trött på att vara ledsen på kvällarna och nätterna...
Jag önskar att jag kunde berätta varför jag är så ledsen som jag är... Visst saknaden och allt som hör till det där är skitjobbigt och tar så otroligt mycket kraft och tid. Men de e det där andra... Det som sårat och sitter djupt inrotat... Det där som när någon frågar vad man tänker på, eller vad det är, och man bara svara "det är inget".  Om du förstod... Men de e fel av mig att säga för de är jag som inte berättar jämt...
Men rädslan att göra fel äter upp mig...och varje dag får jag höra hur jag bara försvara mig i situationer jag inte behöver... Men de är av ren instinkt, min överlevnad...de finns orsaker...men ja förstör bara för mig själv genom att göra så...jag vet det.... Jag vet att jag kan uppfattas som "hatisk", men de är jag inte, jag väljer att visa det istället för att visa att ja faktiskt är ledsen...jag hatar att vara ledsen...jag kan vara det när jag är själv... Tyvärr har jag inte kunnat hålla mig för att visa det ibland...men ja är inte mer än människa...

Jag önskar att ja kunde släppa allt, bara skita i det...men ja kan inte...de e ju mina tankar och funderingar, mina, inte någon annans...