Suck...blir så trött på mig själv...varför kan ja bara inte blir lika ruskigt säker i allt? Men nej då, jag går bara och oroar mig...inte alltid, men ofta...eller...det händer...ofta... Speciellt nu när jag vet att dagen D kommer, och de kommer göra nått som i bänken ont... Kommer jag ens palla det? Don`t think so... =(
Ju lyckligare man är, och ju bättre man mår, desto ondare gör det..
Visst jag kanske drar iväg massor nu...men de vet jag ju inte förrens då. Och det är endå en bit dit...men de blir nog bra...
Jag vill ju endå berätta, men de e inte så kul, eller lätt...Kan man inte bara sätta p en tankeläsarknappp ibland, när man själv vill förstås... Men man måste ju vara realistisk...