Idag åker jag tillbaka till helvettet igen...men endast för ett par dagar... Jag vill inte stanna längre och jag kan inte stanna längre där borta. Inget som gör mig någonting.
Jag ska lämna min hund för valpning, och jobba 2 dagar.
Tåget går igen på fredag 07.07.
Igenom de svenska landskapen bort till mitt nya hem.
Så det blir bara att packa idag...behöver ju inte så mkt egentligen... Usch jag känner av min magkatarr bara jag tänker på att jag måste åtevända... =(
Egentligen skulle ja gå o simma idag, men ja mår inte så bra, (har något i kroppen som inte vill bryta ut riktigt...!)...men sparar  ju lite pengar på att hålla mig hemma...

Igår va vi på modevisning. Kanske inte där K kände sig som hemma. Men efter det gick vi i skogen här ute och gick vid gravfältet, och sen leta vi upp den gamla vikingaborgs lämningen.
Va ju inte så mycket kvar, men man såg ju att det har varit något där innan, och vissa ställen va ju inte berget och stenarna helt naturliga heller. Jag lovar jag ska visa på bild. haha...
Tro det eller ej, men jag har klättrat i en tall oxå. Jag som ALDRIG har klättrat i ett träd i hela mitt liv, inte ens som liten. Man kunde ju göra sig illa och man blir smutsig, det bor kryp där och gud vet vad...haha...
Och det kändes som en främmande värld måste jag säga... Hahah... Herregud vilka konstiga ideer man får ibland. =)

KOllade mitt BMI tidigare idag...ett kilo till så räknas det som undervikt...även kroppsfettet var lågt...darför jag alltid fryser som en gris...visst ja tycker alltid att de e småkyligt men nu e allt fruktansvärt kallt.... =(


Idag blir de mest sitta hemma o ta det lugnt, köpa hem indisk mat, käka nått onyttigt till kvällen...

Mår egentligen potta...har int i hela kroppen, trött, och fryser, men har lovat mig själv och omvären att ja inte tänker visa det mer...de går bara ut över alla andra, så ja försöker vara på bra humör och vara tipp topp...

pöss

Det är 3:e dagen nu...ligger inne och gör ingenting...jo jag har tagit ut moa, sen gått o lagt mig igen tills K kommer hem...
Har lite dåligt samvete, men ja orkar inte göra nånting.... Jag kan inte sluta tänka på vad aset i sthlm har gjort....att jag kommer må as av att åka tillbaka...jag vill aldrig mer träffa honom, han förstör mitt liv...och det känns som att jag håller på att suddas ut...tack vare honom...jag har tappat matlusten...inte ens godis vill jag ha...ingenting...
Jag vill bara åka upp och berätta hur mkt jag hatar honom....

Idag har jag ioförsig sökt 3 jobb i min nya stad...sen har jag bara gjort nada...

jag kommer givetvis behålla denna blogg...men ja kommer öppna upp denna http://mynewlifeskarberg.blogg.se

Jag lämnade allt jag hade iprincip i måndags...Jag följde med K..packade alla mina kläder och åkte. Moa följde självklart med, hon kommer bara vara 3 veckor hos mig sen ska hon till stockholm för valpning.
Jag känner mig rikigt ensam...ensam på dagarna, ingen att umgås med...
Hemma kunde jag inte vara längre..."pappa" har förstört helt och hållet nu...jag förstår inte hur han kan...vad har jag gjort för fel...??
Som tur var har jag K, mitt hjärta, han som är min trygghet i livet... <3

Så nej, jag är inte helt borta, jag tog bara mina saker och hoppas på att jag kan starta ett nytt iv i en annan del av sverige, långt ifrån allt...

puss och kram

Oj ja de va ett tag sen jag var här...jag har bara inte orkat eller haft lust att sitta här o häcka. Jag har kastat mig mellan mina 2 jobb, och pluggandet av Latin A (måste bara skryta om att jag än sålänge har VG), jobbsökande, hundarna...och jag har varit sjuk en del. Så som sagt, tiden finns riktigt inte. Men nu tog jag mig en paus i pluggandet.
Sitter ganska ensam i en förort i Göteborg med Moa o pluggar...åker till Stockholm igen på söndag efter en vecka.

Innan ja skulle åka ner hit hade jag fullt med saker planerat, lite bokade tider här o där, men d gick inte för jag låg hemma och var galet sjuk. De va 2 nätter som ja kände att fan va kyligt de är överallt, men men så kanske de är ibland när man spriner ut o in med hundar på jobbet. 3e natten va hemsk, ja låg o skaka så mkt så knäna gjorde ont så mkt de slog i varandra, men de va ju skitsamma bara ja fick sova lite så ja orkade jobba dagen efter...tro inte att dubbla täcken och varmt klädd och duntoffler hjälpte ett dugg... Kände mig bättre på morgonen, jobbade o allt var helt ok.
På pendeln hem blev det sådär kallt igen, hela min kropp skakade som bara den, tänderna klapprade, och känseln i fingrarna försvann de oxå, mina ben villa knappt bära hem mig från centrum, ja kände mig så svag i kroppen, och vinglade fram. Satt med jackan på vid matbordet hemma hos mamma och klappra tänder och skakade.
Febertermometern sa 34,8...kritvit om kroppen, utan känsel på händerna gick ja o la mej fullt påklädd...
Ja frös så mkt så jag grät floder, de va hemskt! Dagen efter gick jag till jobbet, medveten om att jag hade 40 i feber som kom under natten, jobbade typ 2 timmar...jobbade på trimmet fulldag... Fan vad jag mådde dåligt...

Sen har jag packat lite och börjat förberede inför stambytet och flytten till gbg...de är ialf några kartonger som står redo att flyttas ialf.

Här nere har det varit helt underbart! Men dagarna har kanske inte varit lika roliga, jag har mest varit ensam, pluggat, gått ner och shoppat, lunchade iof med sara en dag, och min kusin en annan..men generellt sett så är jag ensam...ypperligt bra tillfälle för mig att plugga massa...me jag blir helt fucked-up i huvudet när K kommer hem från jobbet, han må vilja ta de lungt men ja kan inte sitta stiill en minut, "va ska vi göra, ska vi äta, är du hungrig, inte jag men vi kan göra det ialf för då gör vi nåt, kom nu, skynda på, kom vi går ut, nej inte om 2 sek, jag vill nu... " Jag är såå ensam så jag blir knäpp...
Men de underbara är verkligen att få dela sin vardag med någon man älskar, vakna upp brevid den personen, och bara veta att personen finns där...
I helgen var vi ute vid havet, smithska udden, ute vid klippporna. Hur underbart som hellst...

Alla hjärtans dag var...jag finner inga ord...

Men nu ska jag äta lite nyponsoppa, ta ut moa, och plugga än mer...
Hej då! Bye! Ciao! Vale!

Hur ska ja orka hinna allt...
Skolan var svårare än vad jag trode och jag fattar ingenting....
Jobbet får jag bara skit från....
Måste söka jobb som fan...
Måste få ihop pengar så jag klarar mig....
Motivationen är borta...
Aptiten är borta...
Sömnen är borta...eller den kommer vid 5 på morgonen så ja försover mig bara istället....får då ännu mer skit på jobbet....
Hittar jag väl ett jobb så kommer jag ju gå pengalös en månad med hyra o räkningar...

allt går mot mig just nu....

Ja de  kan man minst sagt säga, jag har varit väldigt sjuk de senaste dagarna. Mitt uppe i allt jobbande kände jag att jag bara blev svagare och svaragre, jag orkade helt enkelt inte mer...de visade dig när jag kom hem genomfrysen tog ja tempen o hade 34,8...ja så ja mådde inte så bra...ja kunde inte sova nånting på nätterna för ja frös så fruktansvärt mycket...dagen efter så gick ja till jobbet med 40 i feber, men blev hemskickad....sen pendlade min temp mellan 34 och 40 i ett par dagar... Mådde döende helt enkelt...kan inte varit så roligt att prata med mig heller när jag låg hemma på sängen och hacka tänder i min lilla fosterställning så knäna skavde mot varandra och böla i telefon när jag prata med K.. Aldrig har jag grinat så mycket för att jag frusit, så ni kan tänka er hur kallt ja tyckte det var...

Nu har jag också börjar plugga hemma på distans, Latin A, de är ju inte det lättate heller... Jag är bara väldigt nervös inför den muntliga delen av provet på fredag...gaaaah...
Och äntligen har jag sagt till chefen att jag slutar och att sista dagen blir nästa vecka på onsdag... ska bli skönt...
Dock är jag väldigt nervös över jobbletandet i göteborg, tänk om ja inte hinner hitta något jobb till mars...inte ens ett litet extrajobb... Mm riktigt nervös är jag, alla säger det är så lätt, men ja vettefan...

Helt underbart har det varit. Bara fått vara med den man älskar och ingenting annat...
Så bra att jag egentligen inte vet vad jag ska skriva...

Min värld blev hel, den blev underbar!!

De e de där småsakerna som gör de ännu bättre också, promenaden vid havet, vid sjön, mysiga middagar, träffa familj o vänner, kunna ha myskvällar, och veta att man har någon att vakna upp vid... Det gör så otroligt mycket.
Min kärlek växer varje dag...

Det som gör så fruktansvärt ont är att behöva åka till sthlm igen...få mattan under fötterna bortsliten...dra kniven igenom hjärtat o vrid om...de gör så fruktansvärt ont...
Att gå till jobbet samma dag va inget som fannns på min "vill göra lista"...men ja gick dit ialf...skulle nog stannat hemma, va så irriterad på hundarna och ledsen i mig själv, huvudet känndes alldelles mosigt och söndergrinat...
Att gå lägga sig själv den natten hemma va inte kul...sov inte mkt alls...kunde inte...
Nu är det mer än 2 veckor kvar, nästan 3....jag kommer inte orka det....